A not so bad romance

Igår fick jag blommor av Niklas. Jag är inte så bra på sliskig romantik, men blommor... har jag absolut inga problem med.

Och igår fick jag äntligen träffa Angel och Maja igen. Maja var lite trött. Det är nog fler som skulle vilja inta samma position efter att ha lyssnat på vårt babbel en timme. Men JAG blir pigg av det i alla fall.

Nu vet jag vad jag vill bli!

På TV häromdan såg jag en kvinna som jobbade som ORGANISATÖR. Det vill jag också bli. Jag känner hur jag får något lystet i blicken vid tanken på att organisera upp andras liv, hem, arbeten, ja vad som helst egentligen.Jag provjobbade lite hemma hos mor i helgen. Inte för att hon behöver det, mamma har full koll redan. Men jag hittade ett litet ställe där jag kunde lägga näsan i blöt.

 Det kanske inte syns jättestor skillnad, men tro mig, det är det.

Rand höll koll på läget. 

Jag vet att man kan ifrågasätta min lämplighet för nämnda yrke med tanke på att jag kan vara en aning... tankspridd i mitt privata liv. Men jag kan faktiskt skilja på jobb och privatliv. 

Här skulle jag vilja passa på att tacka Annagrannen som heroiskt kom till min räddning häromdan när jag lyckats låsa in nycklarna i min egen lägenhet.

It's the final...

... countdown! 

Nånstans förstår jag ju att jag borde vara stressad just nu. Jag menar, elevernas sista texter ska rättas, betyg ska sättas, nya kurser börja planeras. Men jag... känner mig lugn. Två veckor till studenten och så en lärarvecka efter det innan även vi får ta sommarlov. 

 

Gissa vad som ligger längst ner i burken? Jajemen. Kaffemåttet. Tack älskling.

Det viktigaste är inte att vinna...

... utan att kämpa väl. BullSHIT! Det viktigaste är att kämpa väl OCH vinna eventuella priser på det. 

Men first thing's first. Förra helgen var det dop. Lilla Alma verkade mycket nöjd med tillställningen. Linnea satte det bästa hon hade på bordet (systersonen) och jag såg till att ha det trevligaste bordssällskapet. 

 

 

 Temat var rosa. Tårtorna såg ut att vara to die for. Meeen, eftersom jag fortfarande går på min diet fick jag...

... en kopp slätt kaffe. Och en rosa servett. 

Den här helgen var det dags att fira en något äldre huvudperson. 

Anonym: Jag sjunger i alla fall inte om Bamse som suger k*k!

 Angel: Det känns inte riktigt okej med Jossan bakom ryggen.

Och det var alltså här jag VANN. Det spelar ingen roll vad frågesporten handlar om, finns det en vinst att kassera ut är den MIN.

Jag vill ju gärna visa min vardag också, men han är så jäkla svår att fånga på bild. Eller, att kalla honom för vardag är inte riktigt rättvist. Han är en fest varje dag.

Var på...

... föreläsningsdag i måndags. Lyssnade på Sara Lund och blev glad. Ibland behöver man bli påmind om allt vettigt som finns i världen. Trots allt. Och att man har rätt att vara den där enda lilla påskliljan mitt i en grön gräsmatta. Den skäms inte för sig. Den är till och med vacker där den står.

 "Be yourself, everybody else is already taken"

Jag ser mig omkring...

... när jag drömmer, och sover gott med kartan i haaaand. De senaste veckorna har jag märkligt nog fått den låten på hjärnan. Pontus och amerikanarna om jag inte minns fel?

Just nu drömmer jag om:

1. Slingor i håret som kan dölja den hiskeliga utväxten jag har.
2. En ny garderob som kan svälja den hiskeliga mängd kläder jag äger. Just nu har jag spritt ut dem på inte mindre än... SJU olika ställen i lägenheten. Jag har till och med en strumplåda i köket.
3. Att kunna handla endast ekologiska varor. Eftersom det inte bara är rekommendationen från min näringsterapeut utan också för att det känns... bra.
4. Att äntligen få göra den där tatueringen som jag tänkt göra i sex år.

Men. Jag är minst sagt utfattig för tillfället. Helt självvalt, jag levde loppan på Irland och jag har bytt ut större delen av mitt skafferiinnehåll. Det är lite dyrare med mandelsmör än med nudlar.

Så jag hoppas på en solig försommar som bleker bort mina mörka toppar, tid till en rejäl utrensning av garderoben så att jag kan sälja det jag inte behöver och använda pengarna till ekologiska varor och... ja... Den där tatueringen kan ju faktiskt vänta lite till.

Burn baby burn...

... Hällsjö inferno! Fast först hann jag mellanlanda i Gävle en kort stund. Där fick jag och Niklas nöjet att se vildkaninerna på gårdsplanen utöva avancerat frieri. Jo, den där svarta pricken är honkaninen och den lilla ljusare är hankaninen. Det gick inte så bra för dem. 

Hällsjö var som sagt nästa anhalt. Dags för valborgsfirande. Trots en rätt frisk vind bestämde Ulf att det visst gick att tända brasan. Så det gjorde han.

Och det tog sig.

Therese lugnade nerverna (vårt hus låg trots allt i vindriktningen ett tag) med en pappmugg vin. Det är klass på oss Nilssons.

Mamma visade var generna kommer ifrån.

Det tog sig lite mer.

Men det struntade vi i, alla systrarna Nilsson var ju samlade!

Röken låg tät över Hällsjö...

... men pappa tog det lugnt med en öl.

Obligatorisk yatzy. Emma bestämmer vad hon ska spara. Det är viktigt det där. Man LÄR ju lära sig de nilssonska reglerna, eller vad säger du Annika?

Nu när vägen är flyttad har våra katter börjat gå ut. Och skaffat sig nya vänner. Det här är vildkatterna som fått lite fisk.

Niklas vill INTE vara med på kort med mina fina tjocksockar som mamma har stickat.

Obligatorisk spelkväll. Klart Viklunds är med. De har faktiskt roligare än vad de ser ut att ha. Hoppas jag.

Och pappa läser korten.













Och mitt lag vinner! Jaja, det här är rent tekniskt mitt i spelet, men det var ren utklassning från början till slut.

Världens sötaste Emma har skaffat sig en fotomin som är märkligt lik... eh... en annan familjemedlems?

Therese håller koll så att Stina följer reglerna.











Och Niklas håller koll så att han inte fastnar på bild.

Och sen är det dags att åka hem igen. Vi stannar dock i Birsta och köper sexmånaderspresenter. Gissa vem som fick vilken mugg.



Vadå man får inte inleda meningar/stycken med och? Hur många gånger ska jag säga det? Det är JAG som är svenskläraren här.

Rätta mig om jag har fel...

... men är det inte dags för en liten uppdatering?

 Som utlovat kommer det här nu att bli en matblogg. När jag fick min nya kostplan rensade jag kyl, frys och skafferi och åkte på ICA Maxi. Resultatet? Eh. Jag vet inte om man kan kalla ALLT jag köpte för mat så här i efterhand när jag smakat på alltihop, men det fyllde skåpen bra.

Min nya personliga favorit är kokosolja. Ironiskt nog är den burken så liten att den inte ens syns på bilden. Man kan ha kokosolja i ALLT. Jag tror att det är den som gjort att jag efter TRE ÅRS konstant värk i höger axel och skuldra nu knappt känner nånting alls. Lite stel, visst (men det håller Emma på att fixa), men det går inte att jämföra med hur det har varit. Ja, det kanske inte bara är kokosoljan utan även det faktum att jag tagit bort allt onyttigt och äter en massa antiinflammatorisk mat.

I princip medicinfri i två veckor!

Så... Vad äter jag? Ja, det här var ingen höjdare. Nån slags broccolisallad med en massa citronsaft på. Brr. Jag hatar för sura sallader. Men ska man så ska man, all in! Jag åt upp den. Nästan.

En underbar bild som summerar veckorna som gått. Inte nog med att kaffe numera är min enda belöning (inga ostkrokar, Anton Bergs chokladägg, After Eight eller osttoast som förut var mina favorit-treats oavsett vad bördan varit), bilden är dessutom tagen på vägen till våra rättningsdagar på Humlö. Vilka "våra" jag anspelar på? Är inte det alldeles uppenbart? Ankan och jag så klart. 

 Ja. Jag åt blomkålspuré bland annat. Det... var inte lika gott som när Niklas mamma lagade det. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att utan ost tycker jag inte om blomkål. Alls.

Tro det eller ej, men det här är den godaste frukosten jag äter just nu. Looks weird, jag vet. Det är bovetegröt med blåbär i. Japp. Jag känner mig OERHÖRT nyttig och hälsosam. 

Rättningsplatsen numero uno. Solen faller in över köksgolvet, trästolarna erbjuder svårslagen komfort (så måste det ju ha varit med tanke på hur mycket tid min ändå tillbringade på just den där stolen) och det finns inga distraktioner. Utom Annika. Och kaffe.

Eftersom vi är kloka lärare insåg vi givetvis att vi inte kunde rätta oavbrutet. Hjärnan behöver en paus ibland. Så vi tog en liten joggingtur på fredag (inga bildbevis finns, thank God) och en liten promenad på lördag. Helt okej omgivningar om man säger så. 

Strax efter detta vackra ögonblick började en arg fågel cirkla runt våra huvuden. Vi avslutade raskt det vackra ögonblicket.

Rättningsstugan! 

 
Rättningsmaten! Det där längst till vänster är BIFFAR. Grönsaksbiffar. De.... ser inte riktigt ut som på bilden i receptet. Annika skrattade lite åt mina stekningsförsök.

 Vedspis, givetvis! Går alldeles utmärkt att laga mat på som synes. Vi är ju värsta lantisbrudarna.

Bror (inte min bror alltså, han heter så han som bor där): Är det Jokern som är ute och går?!
Jag hämtade bär i frysen (ja den står i ett annat hus på landet, häng med här nu) iförd pyjamasbyxor och gummistövlar. Brallorna kan ha varit lätt rutiga.

Anonym kollega: Alltså. 16-åringar är faktiskt inte så jävla roliga.

Glassbilen var in på gårdsplanen och vände. Det fanns ingenting längtansfullt i min blick. Nejdå. 

Jag fick ju kyckling av Annika! Mums! Blomkålspuré fanns det tyvärr kvar också. 

Jag har varit mycket noga med att påpeka att jag inte förväntar mig att andra ska ändra sig för min skull. Ät vad ni vill, jag blir inte ledsen. Men lite ledsen blev jag när Annika dukade upp spaghetti och PARMESANOST. Och jag åt gamla grönsaksbiffar.


 Jag: Jag har gömt foten bakom benet!

Tre dagar och över hundra prov och uppsatser senare lämnade vi Humlö för den här gången. Mäkta stolta med vår insats på alla fronter. Och med träningsvärken från helvetet (ja okej, det var bara jag som hade det efter årets första joggingrunda).