lördag 29 september 2012

Long time no see


Jag läser just nu Caitlin Morans How to Be a Woman och är glad för att det finns ett kapitel om Why you should have chilren och ett om Why you shouldn't have children. Jag känner så väl igen mig i kommentarer som "When you meet the right man, you'll change your mind love" och Caitlins syster Caz svar "When Myra Hindley met her right man, it was Ian Brady". Själv brukar jag tänka "Det gjorde Hitlers mamma också". Men sånt kan man ju inte säga. Inte till snälla tanter och farbröder som bara vill trösta mig. De inser inte att jag inte är särskilt ledsen.

Ibland verkar det så lätt att vara man. Ingen ifrågasätter om Batman verkligen kan känna sig hel som människa utan barn. Och ingen tycker synd om honom för att han inte är en "riktig man". Och framförallt. Det är ju så jäkla lätt för män att tvätta kläder.

Niklas senaste tvätt. Vita t-shirts. Han behöver aldrig fundera på om eleverna såg honom i den där klänningen förra veckan och om han därför kanske ska välja nåt annat. Han får ofta beröm för sin "genomtänkta stil". Och så är han snygg varje dag.

Häromdagen fick jag en present som gjorde mig glad på riktigt. Jag kan ha hoppat lite på stället. Annika, jag och vår chef Mari åkte till Stockholm förra veckan för att presentera vårt genusprojekt på Skolverkets konferens. Oj så skoj. Vi tycker ju förstås själva att vi är rätt bra, som personer, lärare och genus...eh...personer. Men responsen vi fick var helt otrolig, jag ÄLSKAR att presentera saker inför lärare som är bra på att ge positiv respons. Vi är verkligen en helt fantastisk yrkesgrupp (fast jag funderade på att lämna den i onsdagskväll efter avtalsskrivandet. Jävla BLAJ!). Hursomhelst, på konferensen pratade även Jesper Lundqvist som råkade starta debatten om "hen" för några månader sen (se artikel här). Jag väljer ordet "inspirerande" för att beskriva hans föreläsning/show. Och gissa om jag tänker tvinga alla syskonbarn och gudbarn och Angel-barn att lyssna på tant Jessikas högläsning av denna pärla.

onsdag 12 september 2012

And time goes by...

... och jag jobbar och jobbar. Terminsstart = total panik, sjuk arbetsbörda och galet roliga elever. Jag tycker att jag hanterar det rätt bra ändå, även om Therese kallade mig "skamlösa unge" igår.

Niklas: Älskling! Jag måste jungla med din mus!
Jaa... Säger du det så?

Anonym kollega: Han måste ju ha supit Olle Käll.
Olle gör scheman. Ibland får man ett dåligt schemaår. 
 

måndag 3 september 2012

Always...

... look on the bright side of life. Ni kommer att förstå varför jag väljer just denna trudelutt som inledning på en solig måndag.

I morse skulle jag väcka Niklas "mysigt". Alltså hoppa upp i sängen och våldskrama honom medan jag väser "kaffet är klaaaart, dags att kliva uuuupp". Tyvärr har jag en rätt hög säng, vilket innebär att jag måste använda en pall i hoppet upp i sängen. Och tyvärr var den pallen inte riktigt där min namnlösa tå (den bredvid lilltån? Vad heter den?) trodde att den var. Således har jag nu övergått från att bryta småtårna längst ut till att satsa på de mer svårtillgängliga en bit längre in. Man måste ju utmana sig själv då och då.

MEN, den ljusa sidan då? Jo, jag hann med danskursen igår och det var fan bland de roligaste passen jag någonsin varit på. Kursledaren sa att jag skulle sluta sejfa och överdriva ett tag för att komma ur gamla vanor. I shall. I shall...