Bits and pieces

Idag har jag lagat mat. Mycket mat. Två soppor, sötpotatisplättar och rödbetschips. Mitt kök gillar tydligen inte när jag lagar mat. Hur förklarar man annars att det beter sig så här?

  

I övrigt spenderar jag helgen med att fundera över vardagens mysterier. Som vad det stackars bomullspadet gjorde för att förtjäna detta:

Har inte tid att blogga...

... jag har en och en halv bok kvar av de fem som hittills kommit ut i Ilona Andrews romanserie om Kate Daniels, min nya favoritromanhjältinna. Bella Swan och Katniss Everdeen kan slänga sig i väggen (men Stephanie Plum är på samma nivå när det gäller snärtiga dialoger även om hon inte slåss hälften så bra som Kate).

 

Jag använder just nu böckerna som belöning. Rätta tjugo elevuppsatser = läsa ett kapitel. Eller två. Eller så många jag nu hinner innan jag somnar med boken i hand.

För övrigt är jag rätt nöjd med att ICA äntligen fattat vad som ska ligga på listan "Mina varor" och som jag därmed får rabatt på:

Ostkrokar OCH Noblesse, jippie! (skinkan är Niklas, vad trodde du?!)

Och så har vi köpt skrivbord så att Niklas dator kunde flytta in! 

Och så har jag bevis på att Niklas och jag delar på ansvaret i köket.
I formen vår mycket demokratiska kycklinggratäng som båda kan
äta och som båda tycker är god. Den ENDA maträtt som detta gäller för. 

Och bara så alla vet: Jag älskar min lilla Bubbinubbi mest i världen! (Niklas tycker att jag ska förtydliga att det är han jag menar, men vad fan skulle det annars vara?!)

Vasa's finest...

... eller "pickin' up the slack", som skulle kunna vara ett lämpligt namn både på det här blogginlägget och på vår traditionella julavslutning på Absint. Allt det där man inte hinner prata om på jobbet hinner man med under årets längsta sittning som inte kallades för Crazy Friday för intet!

F: Då behöver inte jag skämmas för min ända!
Det var det jag och en anonym kollega hörde, men tydligen menade han ENDA. Yeah right. Och okej, det här är faktiskt INTE ett citat från julavslutningen men ändå. Eller ända?

T: Här sitter det en skruv lös!

Linnea: Var är alla MINA vänner?

A: Och där kan man plugga in nåt ja!

M: Det blir en liten nätt grupp om sex?

P: Men det var inte mitt glas det här? Det var chipsglaset!














P: Han har hörlurar på sig?
A: Nej, han har ett halsveck.

Just nu har jag världens bästa jobb. Och världens bästa kollegor. Jag är rätt säker på att det hänger ihop på nå vis.

Varför är det inte jul flera gånger om året?

Årets julresa till min gata i byn gick kanske inte helt planenligt, men sedan när är det något negativt att saker och ting inte blir som man har tänkt sig?

Del 1 eller Resan-norrut-på-vägen-som-rekommenderades-av-samtliga-aktörer (Trafikverket och Aftonbladet alltså)

Min käresta Niklas och jag kom iväg i god tid från stan. God tid med tanke på att vi vid 18-tiden förväntades infinna oss på Går'n för traditionsenlig julkonsert. Inte god tid med tanke på att alla andra tydligen också ville åka just precis den tiden och just precis åt det hållet. En mil utanför Gävle blev vi stående i bilkön från helvetet, som enligt trafikrapporterna sträckte sig ändå till Tönnebro (ytterligare tre mil norrut). En bilolycka tidigare på förmiddagen hade "korkat igen" E4:an, så trots att det inte längre fanns något hinder för trafiken så stod det jäääävligt stilla jääääävligt länge. Ingen fara tänkte vi, som de goda planerare vi är hade vi förstås tagit i ordentligt och beräknade ändå vara hemma senast 1½ timme före konserten.

Två minuter i sex sladdade vi in på parkeringen utanför Går'n, jag hann inte ens byta tjocksockar (jag hade klargröna sådana som fungerar utmärkt utom i de fall när kören instruerats att klä sig helt i rött och svart) innan vi rusade in à la fantastisk filmscen där hjältinnan dyker upp precis i rättan tid. Nu var jag inte direkt nån hjältinna, det var hembygdskören och Therese som stod för både mesta och bästa jobbet, men med tanke på mina fighting skills kommer jag nog knappast att få känna mig mer som en filmhjältinna än just då.

Men vem behöver vara filmhjältinna när man kan vara moster?



Del 2 eller en-alldeles-alldeles-underbar-julhelg
Sedvanlig dan-före-dan-spelkväll med Viklunds, en förträfflig julafton med familjen (och en kortare insats som Rudolf med gråa bilen då jag skjutsade tomteNisse till grannbyn), ytterligare en spelkväll med Viklunds (de behövde hjälp med att äta upp julgodiset hävdade de, så givetvis ställde familjen Nilsson upp), mellandagsrea i Sollefteå och TV-seriemys med Niklas i mitt gamla flickrum. Och eftersom jag fortfarande är barnsligt förtjust i det där med julklappar (både att ge och att få faktiskt!): en superb julklappsutdelning (av vår hemlige tomte) där jag gick från granen med, bland annat, nya barstolar till köket (som man inte får sjuhelvetes ont i häcken av, klar förbättring). Ja. Det är jul det.

 

Mamma: Ja var det inte fläskberg han sa? Det var inge fult ord med -stim efter. För det var ingen maträtt.

Therese: Men det är ju svårt för normalbegåvade?
Blygsamheten personifierad. 


Therese (till Niklas): Oj! Jag slog dig nästan! Du förolämpade min tvilling.
That's right! You mess with me you mess with my sister. 

Pappa: Vem ritade ögonen till den kinesiska förpackningen till ögonkakao. Paus. Nej, KLASSISKA står det ju!

Mamma: Jag gnager för att komma försiktigt in!

Mamma: Ändå har jag så mycket byxor på mig men jag rös ändå!

Icke att förglömma: vår årliga julpromenad med tillhörande julhopp! Fotografen tyckte att våra något osynkade rörelser gjorde det svårt att få till skärpan med en iPhone-kamera men what the heck.

Ja? Practice makes perfect, och vi tar vårt julhopp på stort allvar!
Dock fick den gravida kvinnan tillåtelse att sitta i år. 

Sedan, lugna, sköna mellandagar innan det var dags för nästa storhelg.

Efter att vi servat bilen och tittat på när mamma och Therese
skottade snö behövde fötterna värmas.
Självklart i vedspisen.

Och här har vedspisen tagit kort från andra hållet.

Mari: Prata inte så mycket nu när de andra ska tänka!
Word!

Mamma: De e fruktansvärt tomt i höve.

Lina: Lugna ner dig kvinna!
Till mamma. Jag minns inte vad hon var så exalterad över (mamma alltså), men det visar ju tydligt att vi inte bryr oss om ålder i Hällsjö. Näst äldst kan bli tillrättavisad av yngst!

Therese: Ikväll kan vi titta på vuxenfilm om vi vill!

Therese: Vem gifte sig 2008 med Jay-Z?
Pappa (efter en stunds filosoferande): Jamen det var ju han Beckham? Som gifte sig med en av dom där...
Mamma: Vad heter han i förnamn då? Ja, Boris Becker!

Emma hjälper Niklas vispa grädde.

Hunden Sheldon avgudar Niklas. Inte dumt med nån som tar
regelbunda turer ut på bron och låter vovven följa med!

Ja trots lampan och mammas lite ofokuserade blick
är det här det klart bästa försöket. Av typ 20. 

Eller det här. 



Vildkatten Sixten som hittat en matte. 

Och Misse och Rand  (14 år gamla!) vet ju
verkligen hur man vaktar sitt revir?!

Del 3 eller varför-skulle-man-INTE-vilja-klä-ut-sig-till-grön-superhjälte-istället-för-att-vara-snygg-på-nyår?

På mellandagsrean hamnade jag bakom två tjejer i kassan på Lindex. De diskuterade nyårsutstyrslar och om man kunde ha samma klänning som man haft på en tidigare fest eller om det var bättre att köpa en ny blåsa. Jag skrattade tyst inombords när jag fundera på vad de skulle säga om jag berättade om min nyårsoutfit: "Själv ska jag ha en snorgrön kroppsstrumpa. Med fötter."

Jag försäkrar mig om att ingen försöker sno min Niklas.Hancock menar jag. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hulken och Puff. Helt normal kombination. Jag var grönare före maten.

 Mamma: Vad du ser graciös ut då, har du ont i ryggen?
Per: Nä, ja e rädd å tutta eld på nånting.

Per: Ja ha int börja än, ja kraxa upp mig bara!

Harry Potter och Hancock alias mamma och Niklas.

En afton fylld av härliga konversationer, många skratt, en både utmanande och underhållande musikquiz (tack Emma och Martin!), stämningsfulla ljusballonglyktor (ja jag vet inte vad det heter?!) och tomtebloss, allsång på en snötäckt gård, läckande champagneglas vid tolvslaget och mängder med mat. Vi hade så roligt att vi inte ens hann med efterrätten före tolvslaget.

Jag: Har nån kommenterat din nya profilbild då?
Mamma: Nej, jag vet inte, jag har telefonen hemma.
Jag: Har du Facebook på telefonen?
Mamma: Nä?

Mamma (till Per): Har du tage på de höve igen?

En väldigt glad jordekorre! Helt normalt att Zorro
och en Turtle häller upp välkomstbål i bakgrunden av en bild?

Hyfsat elegant glashållning!

 Man kan ju inte annat än inse hur sjukt lyckligt lottade vi är som har hittat varandra allihop?

Årskrönika 2012

 Jag brukar alltid basera min årskrönika (ja, det har blivit en tradition vid det här laget) på årets blogginlägg. Med tanke på att jag vissa månader det här året bara lyckats blogga en (1!) gång innebär det att årets krönika kan bli lite.. tunn... Och inte helt reflektera det breda spektrum av händelser, personer och tankar som varit en del av mitt år. Oh well. Om man, som jag, lider av kroniskt dåligt minne (jag har som jag tidigare nämnts en liten minnesdefekt som är ett direkt resultat av att jag överansträngde hjärnan i 20-årsåldern. Åh vad roligt det är att vara över 30 och kunna hänvisa till "20-årsåldern" med ett lite överlägset tonfall) finns det nämligen inte så mycket annat att göra än att hålla sig till det man skrivit ner. Hm. Men nu när jag tänker på det skulle jag ju även kunna fabulera helt fritt? JAG vet ju inte, det KAN ha hänt även om jag inte minns det?

Januari
I januari hade jag och Annika som vanligt sockerförbud.Det måste också ha varit här någonstans som Niklas och jag började titta på The Wire. Alla säsonger i ett streck (sträck? Hur fan stavas det?). Jag saknar fortfarande den serien fast vi hunnit med Oz, Game of Thrones, Dexter och delar av Suits sen dess.

Februari
I februari döptes Angels (och Andreas!) Maja. Igår försökte hon sno mina snowjoggings. De växer upp så snabbt de små liven.

Februari var även månaden då jag, återigen, försökte få nån ordning på min kroniskt inflammerade/irriterade axel. Jag tyckte kanske att fyra års smärta räckte, så jag började på massage hos Emma en gång i veckan. Det var tur, för även om axeln fortfarande gör ont rätt ofta så lärde jag känna min fina massös ordentligt. Så värt pengarna. 


Mars
I mars snyltade Annika, Denise och jag in oss på en musikklassresa till England. Närmare bestämt till en liten håla vid namn East Grinstead. Vi bodde... inte så bra och vi åt... mest skräp men vi njöt av varenda sekund. Jag älskar verkligen England. Fråga mig inte varför, det är inte bättre än Sverige på särskilt många punkter alls, men det är bara.... England. Tack vara Annikas briljanta planeringsförmåga fick jag äntligen se London också. Har inte riktigt smält det än. 
 

April
I april var det påsk. Då anordnade min Niklas världens roligaste skattjakt. Jag fick hjälp av Gullefjun att hitta sjuka mängder chokladägg (Anton Berg givetvis!) som räckte i flera månader efteråt.  

Dessutom åkte större delen av familjen Nilsson (mamma stannade hemma med höns och katter medan de riktiga hönshjärnorna drog) till Irland. Om jag älskar England finns det inte ord för att beskriva vad jag känner för mitt fina Irland. Resan dokumenterades i citat och bilder, men kanske mest i hjärtat om jag nu ska försöka mig på att vara lite känslosam. Bara en sån sak som att vi bodde precis vid Galway Bay några dagar (alla som gillar Fairytale of New York förstår storheten i detta) och att pappa äntligen fick ta plats bredvid Molly Malone gjorde det hela minst sagt episkt.

Efter goffandet och Guinness-drickandet på Irland (when in Ireland, do as the Irish do) begav jag mig till min alldeles egna näringsterapeut, Malin. Efter att ha försökt komma tillrätta med min magsjukdom via den traditionella sjukvården samt allt jag kunnat komma på på egen hand bestämde jag mig nämligen för att prova lite outforskat territorium. Malin mätte och vägde och analyserade blod och skickade ström genom kroppen på mig och presenterade sedan en kostplan som jag följde NITISKT flera månader därefter. Bland annat under mina rättningsdagar med Annika på Humlö, vilket resulterade i en del... intressanta skapelser på vedspisen. Rättningsdagarna var, förutom den något experimentella kosten, en riktig gudagåva. Få kan sätta sig in i hur mycket lärare behöver en lugn och fridfull omgivning för att i slutet av vårterminen orka ge sig i kast med hundratals elevuppsatser om SAMMA JÄVLA ÄMNEN.  

Sista april firades som sig bör i Hällsjö. Hela familjen Nilsson var ju samlad, och om det är något det här året har lärt mig är det hur mycket sådana tillfällen är värda. 


Maj
Maj innebar firande av fina Jossans trettioårsdag, en storstilad afton! Dessutom var det i maj jag skaffade ny telefon, och eftersom jag inte orkar leta rätt på bilderna från den gamla telefonen kommer endast följande månader att föräras med lämpliga bildillustrationer:

 


Juni
I juni fick jag för första gången någonsin blåsa för Farbror Blå! Jag har haft körkort i 11 år så det var väl banne mig på tiden att någon kontrollerade min lämplighet... Dessutom åkte jag på arbetsintervju för drömjobbet men insåg senare under året att det kanske var tur att jag inte fick det eftersom det jobb jag redan har blev roligare för varje vecka. 

Midsommar i Hällsjö, Saskia på snabbvisit i Gävle och en hel del lata dagar i soffan hanns också med innan den första sommarmånaden gick mot sitt slut. Jag vet att många klagade på vädret och avsaknaden av värme under sommaren 2012, men jag tyckte det var rätt mysigt jag? Vi hann se jättemånga avsnitt av diverse TV-serier?



Juli
I juli införskaffade jag ÄNTLIGEN en garderob. Det tog ju bara tre år.  Mina kläder har aldrig mått bättre. Tur det eftersom en klädbytardag med gamla tjejgänget i Hällsjö fyllde på förrådet ordentligt. Varför gör man inte sånt oftare? Jag har överhuvudtaget nästan slutat handla nya kläder, jag föredrar att snylta på vänner med samma storlek eller åka på Erikshjälpen. Det leder om inte annat till klädkombinationer man aldrig skulle ha kommit på annars?



Den nya garderoben inspirerade mig också till nya stordåd med målarfärgen (jag som aldrig trodde jag skulle röra en pensel igen efter förra årets hysteriska målarsommar) och jag pimpade ett par möbler av bara farten. Nu ser Greger (lägenheten) äntligen ut som jag vill ha den. 

Juli bjöd dock inte bara på arbete därhemma, Niklas och jag begav oss norrut ännu en gång för dans på Gussjönoret med min fina Maria (ja okej, Niklas följde kanske inte med hela vägen dit men ändå), westerndag i Hällesjö med både cowboys och explosioner och så lyckades jag pricka in en Laxfestival i Sollefteå för första gången på... 1,2,3... många år. 

Augusti
Augusti kan egentligen sammanfattas med ett ord. Ja, eller ett namn närmare bestämt: Bryan Adams. Jag förstår om det är svårt för er från senare och tidigare generationer att sätta er in i detta, men Adams var EN GUD på 90-talet för många av oss. Därför blev en helt vanlig konsert i Sundsvall något alldeles ovanligt speciellt för mig och mina systrar. 

Augusti innebar också pensions- och födelsedagsfest för mamma och Lina. Vi har varit rätt bra på att hålla igång festandet i byn det här året? 

Och så hann jag träffa min babe!

September

September brukar sällan gå till historien som något annat än galet mycket jobb för en lärare. Det var precis vad som hände i år också. Under höstterminen har jag haft alldeles för många kurser, alldeles för många elever och alldeles för många timmar i veckan att hålla reda på. Tur att en tjejfest hos Pernilla lättade upp i höstrusket och att Niklas jagade mig runt lägenheten med jämna mellanrum. 

I september var det också dags för den första jobbresan av flera under hösten. Jag vet inte varför, men jag lyckas ha ett finger med i nästan alla spel jag kan på en gång. Därför hanns det med genuskonferens och humanistiska dagar i både Falun och Stockholm och Svensklärarföreningens hundraårsjubileum (då jag skakade hand med en nobelpristagare och fick stora kändisfrossan efteråt) och kryssning med kollegorna innan oktober var slut. Ja vadå? Jobbresa kan definieras på många olika sätt.
 

Oktober

Som sagt var oktober en hektisk månad. Inte nog med det, den blev även en dramatisk månad när ett jävla bus bestämde sig för att sno min fina Nifty från parkeringen mitt inne i stan. Paff är ett ord som väl beskriver hur jag kände mig. Snopen är ett annat. Ledsen är ett tredje och fly-jävla-förbannad är ett fjärde. Med facit i hand är jag kanske inte fullt lika ledsen längre eftersom jag bytte upp mig från en Ford -87:a till en Ford 07:a utan att förlora en krona. Hur? Det involverar en gammal vän i Jämtland som ville bli av med en bil, ett snällt försäkringsbolag som betalade mer än vad jag köpte Nifty för och en helt jävla osannolik spelvinst på nätet. Summan av kardemumman=precis tillräckligt för att köpa Pixy (jag tänker inte ens börja förklara varför bilar måste ha namn).

 


November

I november firade jag ett år med min fina Niklas. Han borde egentligen finnas med under varje månadsrubrik eftersom han garanterat gjort något värt att minnas varje månad. I november nådde han dock nya fantastiska höjder då han gav mig en Modo-tröja. Best present ever. 

I november vandrade Lille Per genom Hällsjö då Hembygdskören hade höstkonsert (som hette just "Lille Pers vandring"). Jag fick vara med på ett hörn, alltid lika kul att glida in två dagar före framträdandet och låtsas som om aaaallt är luuuuugnt. Men framförallt roligt att se hur alla där hemma jobbar tillsammans och blir bättre och bättre för varje år som går. Ibland behöver jag få insupa äkta bystämning och gemenskap, och då är det tur att Hällsjö finns. 

Genrep vid kaminen

Mer skönsång under november bjöd Brad Paisley på. Jag är så sjukt glad att jag fått se honom två gånger (och särskilt att Angel kunde följa med den här gången) och jag kan garantera att jag bokar biljetter direkt om han kommer tillbaka. Varför? Det är väl självklart? För att han är Brad!

December

December förtjänar ett alldeles eget inlägg, i alla fall när det gäller jul- och nyårshelgen. Jag återkommer med det. Men vad hände före dess? Niklas åkte till Kanarieöarna. Jag rättade elevuppsatser i en vecka. Men det var okej, jag fick ju dricka chokladdrinkar med Angel i alla fall.

 

Och som tur var kom Niklas hem igen (fullastad med presenter och solbränna) precis i tid för vår julresa till Hällsjö. Men som sagt, den tar vi en annan gång.