En bra dag

Jag: De har bytt ut tvålen överallt mot skum! Best day ever!

Det gäller att ta tillvara livets små glädjeämnen.

Bits and pieces

Det blir inte mycket lärarbloggande den här veckan inte... Jorå, i vanliga fall skriver jag en blogg för varje kurs jag har. De är oerhört inspirerande. Här är ett exempel. Jag försöker verkligen hålla en strikt professionell ton i jobbloggarna (inte ofta man hittar ord som hade behövt tre "b"?), eftersom jag VET hur lätt jag skulle kunna spåra ur och fylla dem med små anekdoter, livsvisdomar, fyndiga kommentarer och ja... Allt det där som skulle visa vilken TREVLIG och SKOJIG lärare jag är. Brrr.

Men som sagt, inget lärarbloggande för tillfället då Niklas och jag tappert kämpar oss igenom årets influensaattack. Kämpandet består mest i att äta godsaker, dricka en massa te och se löjligt många avsnitt av Sons of Anarchy.

Och mitt i denna ganska behagliga sjukdomslunk får jag veta att min fina väns fina mamma gått bort i helgen och jag blir så ledsen. Jag vet inte varför jag behåller en illusion om att livet ska vara rättvist när jag vet att det inte är det.

Life eh?

Ja jag erkänner, jag har inte ett ofelbart immunförsvar (jag har gått runt och hävdat att en blåbärssmoothie om dan håller alla baciller borta). Influensavirus visade sig vara för mycket även för mig. 

Har därför tillbringat helgen i sängen/soffan under en filt tittandes på Sons of Anarchy. Niklas insjuknade ungefär ett halvt dygn efter mig och vi har sedan dess turats om att kliva upp mitt i natten för att ta en varm dusch som bot mot feberfrossan. Inatt sov jag med tröja, byxor, fleecemorgonrock, filt, täcke, tjocksockar och (bäst av allt) mössa. Frös ändå som en hund. 

Niklas står dock för helgens roligaste eskapader i sömnen. I'll set the scene for you: Mitt i natten. Vi har, trots hostattacker och feberfrossa, till slut lyckats somna. Jag vaknar av att Niklas skakar mig och säger "Älskling vakna! Du måste hjälpa mig?" Jag: "Va? Vad är det?" Niklas: "Du måste komma och hämta mig!" Jag: "?" Niklas: "Du måste rädda mig, jag är i hallongrottan!" 

No work, no fun

Kollegorna i sitt esse:

A: Vad fan gjorde jag nu? Allting försvann?! Jaha. Jag kanske scrollade ner.

M: Ja det är ju ingen mening på kvällarna för då har tvåan ingen belysning.

Och så fortsätter jag mitt vardagsfilosoferande.

Bild tagen 1/2 2013.

Bild tagen samma datum. Jag kan iofs hålla med om
att brödet antagligen var bäst före detta. 

WTF?!

"Namnet Takida kommer från Silver Fang karaktären Gohê Takeda, vars efternamn sades fel i svenska dubben." (Wikpedia). 

Oh. My. God. HUR har jag missat detta? Takida är mitt nya favoritband. Ja, enbart för att de tagit sitt namn från Silver Fang. Come on people, hur kan man INTE tycka att det är bästa bandnamnet ever?!

Modeblogg?

Nej, nåt sånt kommer det här knappast att bli. Däremot tänker jag stolt visa upp mina talanger vad gäller återanvändning! Voilà:

Mammas gamla fuskpäls!

Det bilden också visar är mina och Niklas kunskaper i bildkomposition. jag menar, märk basketbollen och gitarren i bakgrunden samt ryggsäcken mellan mina ben. Och missa inte den knöliga filten i soffan eller datorsladden som slingrar över tröskeln. Tittar man riktigt noga kan man säkert se ett par döda blommor i köksfönstret också.