Lite får man offra...

... för kissonga. Min näsa är till exempel numera svart, men skyltarna är på plats! Ja jag är lite besatt av de små liven just nu.

Ja jag stannar i Hällsjö...

... ett tag till. Tanken är att jag ska stanna så länge jag behöver. Men med mamma, pappa och sex kissonga här känns det ju som om jag behöver stanna hela sommarlovet? Och att inte umgås med Niklas på hela sommaren var ju inte riktigt tanken? Så jag tar en sväng till Gävle till veckan och hämtar min nytatuerade darling, även om det kommer att skära i hjärtat att lämna kisso... jag menar mor och far.


Vi var i Ö-vik igår och tittade på Therese nya lägenhet. Hittade
ett fik med fantastiskt trevlig personal. Mamma var nöjd som synes!

Jag vet inte vad som hände med min hals. Alltså allvarligt.

Jag kan inte få den vinkeln på huvudet ens om jag verkligen

anstränger mig?

 

KISSONGA! Jag spenderar typ... 80% av tiden i Hällsjö på bron.

 Resterande 20% är förstås kaffe och Yatzy.

Jag försökte baka macarons. Det gick.. så där.

Framförallt blev de JÄTTESTORA. Jag måste jobba
på att "klicka ut smeten" tydligen.

Midsommar i Ångermanland...

... eller när Hällsjö blev ett boot camp.

Jag har varit hemma ganska precis en vecka nu. Märkligt vad mycket man hinner med när man inte har något att göra? Förutom att jag varit på loppisutflykt med mamma, firat midsommar med familjen, läst två böcker, våldsgosat med kattungar, haft spelkväll med Viklunds och filmkväll med Lina och Therese, bakat bröd och macarons, dammsugit bilen och haft vattenkrig med Emma och Stina så har jag gjort Hällsjö till mitt lilla privata kom-i-form-retreat. Eller vad sägs om det här:

• Jag har utställningstränat Ilpo (läs: kutat till Selsbacken och tillbaka. Blodsmak i munnen efter 200 meter),
• joggat med Therese (läs: kutat till sjön och tillbaka i motvind. Väsande andning men nytt kilometerrekord enligt T. I wouldn't know, jag brukar undvika att fundera på det där med tempo och istället fundera på om det verkligen är hälsosamt att låta som mina lungor gör efter ett par kilometer?),
• gympat med mamma och Ute till Blossoms hurtiga rop (de har tydligen kört samma pass på storbildsskärm på Gårn typ... 15 gånger. Sa de efteråt. Jag HATAR verkligen tricepsövningar. Och på torsdag ska vi köra passet med tillägget "mega" eller nåt sånt. Yeay.),
• spelat brännboll (läs: kastat bollen på näsan på mig själv så att det fortfarande ömmar nästan en vecka efteråt samt missat samtliga slag och inte tagit en enda lyra eftersom systerdottern Emma hängde runt midjan på mig.),
• varit på Risön med mamma och Therese (läs: simmat minst två längder innan det mulnade på som det alltid gör när vi försöker njuta av sol i Sollefteå)
• cyklat till Hällsjösjön med pappa och kvällssimmat (läs: halvt panikslagen plaskat fram och tillbaka ett par gånger till bryggan medan jag desperat försökte undvika att tänka på allt som kunde dölja sig i mörkret under mig. Allvarligt, jag hade inga problem alls med det förr, ska man inte bli MINDRE harig ju äldre man blir?!)
• varit på hussafari med mamma och Per (läs: trampat uppför långbacken till Myckelåsen och blivit så dödens kissnödig att jag var tvungen att åka hem med följebilen=pappa som kom upp med fika)

Frågor på det? Ja, hussafari är helt normalt för Per och mor. De fotar till sin husforskning (ska bli en bok om Hällsjös hus till slut!). Och ja, den heter HällSJÖSJÖN, det är helt normalt för alla.

En, min telefon gjorde den här utan att jag bad den. Har den... utvecklat humor? Scary. Men roligt.

I övrigt vill min telefon tydligen inte ladda upp fler kort just nu, så jag får återkomma med midsommarbilderna. Citaten kommer dock (givetvis) redan nu:

Jenny: Emma kom ut ur busken nu!


Therese: Det kan ju va vinet som gör dig täppt i näsan mamma?
Mamma: Du e ju dum i huve du.

What's up?!

Jag jobbar med två blogginlägg parallellt. Dels en snabbgenomgång (à la Melodifestival, ni vet, alla bitar där folk sjunger lite off key) av veckorna före sommarlovet, dels en lite mer detaljerad genomgång av en vecka i Hällsjö. Intressant va? Ja det tycker jag i alla fall! Så varför inte göra klart ett inlägg i taget undrar ni (eller du om vi ska vara ärliga, det är ju bara du som läser mamma)? Jo för att min telefon vägrar att ladda upp bilder i annan takt än snigeltakt.

 

Therese var på besök. Vi åt på Church Street.



Niklas följde förstås med

när det bjöds på mat!

 

Jag skulle ta kort på de fina... eh... lattarna?

jag gjort men Therese rumpa och deo stjäl

visst uppmärksamheten en aning.

 

 

Inflyttningsfest hos fina Emma!

Jag vill ha hennes hus

(minus myggen runtomkring)

 



Jag och min Angel. Åh vad jag ser fram emot hennes semester!

 



Klassens dag, jag arrangerade en liten

hemlig rundvandring... Walter tog med

oss till Vasas oanade djup...



 



Färgskåpet. Ett måste i varje

källare med självaktning.



 



Om vi hittade det ÖSTRA fritidsrummet

torde det väl ha funnits fler?

Var låg det västra? Södra?

(Norra måste ju ha varit Gropen?

Eller?)



 



Vaktmästar-Börje bjöd eleverna på

ledtråd. De tvingades vandra runt

halva stan innan...



 



... de lyckades lösa gåtan och belönades med picknick!



 





Och så lät vi dem vinna i kubb också.



 





Sen bjöd tvåorna OSS på fika och vi lät
dem vinna i kubb. Som tack.



 



Studentdagen och vi värmer upp rösterna inför årets lärarbus! Succé

i år igen är min, något enögda, bedömning... Jag tvingade till oss ett

extranummer också.  



 





"Mina" elever fick en massa stipendier och jag jublade så att kollegorna

fick påminna mig om att man skulle vänta med applåderna



 



 





 



En härlig syn trots ösregnet!

Och dagen efter studentdagen var det dags för avsked. Jag har faktiskt aldrig gruvat mig så mycket för en avslutning tidigare. Även om jag haft elever och klasser som varit väldigt speciella så har de helt enkelt inte varit HUM3. Kanske är det för att de varit så få (så att de fått mer utrymme, på flera sätt), kanske är det för att de passat så bra ihop (trots, eller kanske tack vare, sina olikheter), kanske är det för att en samling ovanligt begåvade, empatiska och intressanta människor råkade samlas i en och samma klass. Eller så beror det på något helt annat.

 

Det finns dock inget kanske inblandat i svaret på frågan om jag blev rörd/ledsen/gråtmild när de kom för att hämta sina betyg och lämna sina sista avtryck på Vasa. Jag brukar vara lite orolig över min (o)förmåga att visa ärliga känslor, det är ju inte ofta man låter andra se hur mycket/lite de påverkar en egentligen, men jag är rätt säker på att alla förstod att jag skulle sakna dem. Mycket. Så jag tänker se det så, inte som att jag borde ha hållit humöret uppe och gjort avslutningen mer glädjefylld utan som att jag tog chansen att visa hur mycket det har betytt att få dela deras skolgång i tre år. Ja. Jag storgrinade.

 

Och sen slutade min fina Niklas plötsligt röka! Låter kanske konstigt när man ser den här bilden, men det han andas ut här är helt ofarlig ånga. Inga mer äckliga cigg, bara en e-cigg med olja som visserligen innehåller nikotin, men inget annat av det som vanliga cigg innehåller. Så sjukt skönt att slippa STANKEN så att jag kan gosa när jag vill (och vi slipper ordväxlingar av typen: "Älskling?" "Ja" "Vad är det?" "Inget" "Säkert?" "JA! Vad är det själv?" "Ingeeeet. Men du är ju så avståndstagande?" "Jag har rökt" "Ja just det.") 

 



 



 

 

 

Och så kom Therese och hälsade på igen. Vi blev stoppade av en galen tant på gatan som blev helt lyrisk över att vi var tvillingar. Vi är ju liksom lite mer vana vid det själva.

Sen åkte jag och min lätta packning till Hällsjö. Ja lätta. Trust me.

Jämfört med vad den HADE kunnat bli.



 

 





That's what he said

Niklas: Jag fattar inte hur du kan käka det här, det blir så jävla tott i munnen.

Jobbar mig ikapp...

... med lite bilder från sköna maj!

Jag experimenterar i köket. Gräddningstid för biscotti fastställd. 

Min Angel firade födelsedag lite i efterskott,
hela 25 år... De växer upp så fort de små liven!

Jag: I Gropen är det ingen som säger nåt om man spottas!

Fredrik: Det UPPMUNTRAS i Globen. Gropen! 

Och har Angel fest bjuds det alltid nåt smarrigt!

Niklas och jag går på promenad ibland. Under en sån
promenad bad jag honom ta kort på min bästa sida. 

Tur att han är snäll ibland också och ger mig blommor!

Jag åkte hem till Hällsjö i maj också!
Och gick på promenad med Hannah och Therese.

Hannahs sambo Henke var också med, så här
glad var Therese åt det!

Och så höjdpunkten: pappas pensions/födelsedagsfest!
Det skulle vara en överraskning med irländskt/skotskt tema
men han hade tjuvläst inbjudan den rackarn!

Mattias: Ja men de finns väl tusen hål i en dän lagårn?

Mamma (till Mattias): Jag kan väl inte höra allt du säger heller!

Word. 

Mattias (efter att vi kollat upp Ulrik Munthers ålder): Äre nåt ja e säker på så äre min sexualitet!

15 år senare: fortfarande samma folk vid barnbordet.

Och finaste Saskia kom förbi och orsakade som
vanligt skrattparoxysmer hos undertecknad.

Är det skotskt tema så är det!

Mattias (ja han var minst sagt i högform): Men va säg du Inga?!

Mamma: Ja jag går med på allt!

Det bjöds en del skönsång från Therese och Hannah också. Våckert!

Jonas: Huvet ska stämma överens med det du ska säga!

Maj månad har inneburit mycket Annika för min del, tack och lov.
Hon är min klippa i (Vasa)stormen

Och här är min klippa på hemmafronten. Han vägrar
vara med på kort, men här bevisas iaf att han
VISST snor min kudde varje morgon!

Malin: På Vasa är det ju nästan ett krav att man ska vara indie. 

Pernilla: Indier?!

Jag sa till min frisör en gång att jag vill ha en
sån där frisyr som gör att jag bara kan kliva upp
på morgonen, kasta lite elegant med håret
och vara klar för jobbet. Hon skrattade rått.

Jag (till Ebba, sex år): Fick du åka brandstång?

Hon hade faktiskt varit på brandstationen!

Pernilla: Ja det här kan man gå igång på!

Minst sagt. Det är ju snart sommarlov. 

En försenad helg med mor!

Jag la ner bloggandet till förmån för arbete. Ingen bra idé. Det är mycket roligare att skriva om när mamma var här i slutet av april till exempel. Som vanligt när det gäller familjen Nilsson är det en helg som bäst beskrivs i bilder. 

Mamma tror inte på mig när jag säger att man får
kasta nötskalen på golvet på Church Street. 

Men hon vågar!

Egentligen har jag inte så här lite plats i lägenheten, men
hon insisterade på att det var mysigast under bordet...

Vi hälsade på Majlis och Ulf. Och Sigge!

Morbror Ulf är kung på att woka! Sjukt gott!

Mamma är inte lika mycket kung på att ta bilder med min telefon.

Tidig vår i Knivsta, väckte många minnen av
somrar med samma utsikt. 

 Vi blev kvar länge i Knivsta och hann med både promenad på byn och en massa prat. Jag förstår inte varför jag (och säkert många med mig) prioriterar att jobba så mycket framför att åka runt och hälsa på släkten? Det är ju MYCKET mer givande.Jag vill prata minnen, nutid, framtid, träffa era barn och barnbarn och fruar och makar och gå husesyn och se vad i hela friden ni har för er.  Så i sommar är det planen: alla släktingar som vill ha besök, here I come!