En annan dag några dagar för sent

Julkalenderns sista dag blev visst lite försenad. Vi skyller på problem med klippningen. 

 

Alla vet vad som gäller på annandan. Alla är påklädda, kaffet är uppdrucket, bilen är varmkörd och Sollefteå har varnats. När mellandagsrean startar på Kläddax är familjen Nilsson där. 

Vissa är mer taggade än andra. 

Jag länsade halva Kappahl på egen hand. Lindex-påsen är rätt stor, så då kan ni själva räkna ut hur stor Kappahl-påsen är. Buga er för shoppinggudinnan.

Shoppingen åtföljdes förstås av träningspass eftersom Mari och mamma tycktes fast beslutna att köra slut på oss andra under julhelgen. Till slut lyckades de. Jag orkade inte ens ta upp telefonen och föreviga kollapsen. Varken armar eller ben lydde order på flera timmar.

Ingen förstod vad Hanna ville när hon desperat försökte förklara vad "gockan" behövde. Till slut gick hon resolut och hämtade min skruvmejselsats (bra julklapp!). Mycket logiskt, dockstackarn hade ju hål i ryggen?!

Viklunds kom med hemkokt kola. Vi åt upp den. Same procedure as every year.

En fin avslutning på en fin julhelg. Tack för i år. <3

Imorgon är en annandag

Vi vaknade till en rätt kall morgon i Hällsjö. Tur att den nya luftvärmepumpen håller stadiga 18 grader i köket! 

Yngsta systerdottern Hanna är förstås en talang på många områden, men hon har också hajat vilken moster som blir imponerad av vad. Alltså hämtas jag varje gång pianofärdighetena ska förevisas.

Huset fullt av folk här, men jag saknar ändå mina kissar. Tur det finns substitut, som lillasyster Legolas (ja det är en hårtork, man ska inte styla fotografier?!

Det finns bara ett par presentabla täckbyxor i min och Therese storlek i huset så när temperaturen kröp nedåt fick vi helt enkelt börja turas om. Hon hann precis hem från proviantering i Sollefteå innan jag behövde brallorna för promenad till gympan.

Och vilken promenad sen. 

Inne på Går'n eldades för fullt i kaminen inför morgondagens gudstjänst. Tur för oss, även om 20 grader kanske var i varmaste laget för ett mördarpass. Hela familjen Viklund och jag och mamma kämpade oss dock igenom Soldaten och Kliva över staketet och... en massa andra fåniga namn. Vi var också rätt överens om att det nog inte är alla som umgås på det sättet på juldagen, men vad fasen. Hur kul är det att vara som alla andra?

Även hemma motionerades det. Jenny och pappa bowlade för fullt medan jag tog en välförtjänt paus och tittade på.

Och så ännu mer spel förstås, nu äntligen Rummy! Omgången är inte avslutad ännu men jag ligger hyfsat till... Håll tummarna! Therese har sån otur att hon nog blir gift nästa år.

Jag har som vanligt klippt varierande mängd hår hos just nu 3/8 närvarande familjemedlemmar. Ska tydligen ansa syskonbarn imorrn också, så då är det bara Therese som klarat sig undan saxen. Och jag själv då. Jag vet ju hur lite koll jag egentligen har så jag skulle aldrig låta mig själv röra mitt hår. Färga är jag dock säker på! Såg idag därför även till att Jenny fick mörkare hår än hon nånsin haft förut. Blev mycket snyggt! (Sista meningen roligare om man kan sina Mozart-citat)

Och min försvunna baddräkt återvände idag! It's a Christmas Miracle! Den har varit borta i sju år så jag blev minst sagt överraskad när den dök upp i en klädhög. Jag skyller all googling på solresor idag på baddräkten. Det måste ha varit ett tecken. 

Och vad vore väl en blogg utan selfies? Jag försökte verkligen se snäll ut, men till och med jag kan se att den är... lite läskig?

So this is Christmas...

... and what have we done? Pja, i familjen Nilsson hann vi med en hel del. Först tog vi hand om disken efter gårdagens glöggmys. Therese kastade sig då in i tävlingen om julhelgens bästa citat: 

T: Titt! Jag har sex fingrar!

Men mammas bidrag var även idag en hård konkurrent:

Mamma (till mig, jag låter sammanhanget vara osagt): Då måste du sola! Eller sån där brun utan kräm!

Vissa behövde en liten paus i julruschen, och det hade övriga inga problem med. Behöver man vila ska man vila, om inte annat för att göra vovven nöjd. 

Själv stolpar jag runt med PMS och en utarbetad hjärna, så mitt pepparkaksjag symboliserar rätt väl hur det känns. 

Men det mesta blir bättre av julfika med mammas berömda konditorisnittar (numera glutenfria så att hela familjen kan äta) och en yatzy. Dock envisades jag med att förlora i samtliga spel på julafton, what's up with that? Enda singeln i sällskapet, då ska man banne mig ha tur i spel i alla fall?! Men ICKE!

I vanlig ordning kom Per förbi med en lussekattstomte (som jag tyvärr inte hann fota innan syskonbarnen slukat hela luvan) som i år fick sällskap av Hällsjövin! Man undrar ju lite vad vi gjort för att förtjäna en sådan behandling? 

Den gamla skivspelaren släpades fram så att julskivorna kunde rulla några varv, men jag ser mest fram emot att dra igång den här: 

Därefter traditionsenlig julaftonspromenad som tog mycket längre tid än beräknat eftersom de senaste dagarnas ymniga snöfall gjort delar av vägen... svårframkomlig. Särskilt med tre syskonbarn som blev lite trötta i benen halvvägs. 

Och så det som är halva poängen med promenaden, systrarna Nilssons fantastiska julhopp:

Det är ju inte skitfult här direkt.

Dagen fortsatte med otålig väntan på tomten. Vi plockade fram vårt gamla Vectrex som distraktion, eller okej för att visa ungarna hur ett riktigt dataspel ska se ut. De blev oväntat imponerade, även om Therese var den som drabbades av speldjävulen och vägrade sluta spela.

Till och med Sheldon bänkade sig framför Kalle Anka klockan tre. Jag tyckte att han var en fullgod ersättare för undertecknad och kunde därför med gott samvete ägna mig åt annat. Traditioner i all ära men varför plåga sig själv med sånt man inte tycker om?

Julklappsutdelningen blev en julklappsjakt i bitande kyla i år. Barnen fick ett brev genom skorstenen som förklarade att Rudolf nös precis över Hällsjö och att vår julklappssäck ramlade av släden! Det var bara att bege sig ut med ficklampor och leta rätt på den. 

Efter julklappsutdelandet och ett fantastiskt julbord avstannade tack och lov aktiviteten en liten stund. Tyvärr övertalades vi då av barnen att se Sune i Grekland, en upplevelse jag inte rekommenderar någon människa med ett uns av vett i behåll. Brrr. Men sen debriefade vi över en kvällsmacka och en spelomgång till. Som jag givetvis också förlorade. 

Sammanfattningsvis: En fin dag. 

Men hela dagen har också varit en kamp för att acceptera att det är så här det ser ut nu. Att vår jultomte inte kommer tillbaka och att han fattas oss så oerhört mycket. Vi saknar dig. <3

Nilssons jul: dan-före-dan

Ja nu kanske julkalendrar traditionellt sett börjar och slutar på helt andra dagar och sätt, men det här är min blogg så jag gör som jag vill. 

Låt mig således presentera: Nilssons jul. Eftersom jag precis sett klart hela Sunes jul från 1991 vet jag att likheterna med familjen Anderssons jul är... slående. Även om de komiska inslagen kanske är lite för interna för att uppskattas av TV-Sverige i vårt fall. 

I tomtelandet finns förstås Aslan och Zazu representerade (alla fick inte plats i kökslampan i år, vi har blivit för tunga) även om de firar jul i Gävle och enligt kattvakten har möblerat om lite i lägenheten. Matte ser fram emot försvarstalen vid hemkomsten. 

Obligatorisk yatzy till förmiddagskaffet. Som synes en mycket seriös affär. Jag vann. I lampan ser man även benen på Stefan och Stina. Själv har jag ramlat ner, mitt huvud var tydligen för stort (ja fritt fram för ordvitsar eller bara vänskapligt hån angående detta, kör ba).

På väg mot julshopping i Sollefteå. Jag blir åkrädd och kräver att pappa inte ska köra om långtradare, är millimeter från att slå runt inne affären pga snöstyltor under skorna samt börjar nästan grina när kvinnan i min ålder som sitter med en mugg med pengar utanför Ica skiner upp och säger "god jul" när hon får några ynka mynt. Dramaturgin och moralkakorna hade lämpat sig väl för sedelärande barnprogram. 

Men eftersom vi inte är något barnprogram fortsätter vi in och julhandlar för fulla muggar. Mamma sniffar doftljus och pappa visar hur en mössa ska bäras i Norrland.

Jag vet inte varför han gör så här. Jag tror att han försöker omvända mig till att bli hundmänniska men jag måste ärligt erkänna att jag inte riktigt fattar taktiken?

Walking through a winter wonderland på väg till gympa som ingen av oss är direkt skitpepp på men som vi i ett svagt ögonblick lovade varandra att vi skulle köra. Stegen är inte direkt hurtiga på vägen dit.

Men efteråt är vi så nöjda med oss själva att vi givetvis gör det alla moderna människor gör i såna lägen: tar en selfie. Och eftersom det är min kamera och således min selfie måste ju alla köra Jessikas berömda look från Skottlandsresan. 

Ingen jul utan julbad! Särskilt inte för oss som inte har nåt badkar till vardags! 

Och ingen jul utan spelkväll med Viklunds dan-före-dan. 

Sen vore det inte min familj om inte minst hälften av oss inte riktigt var klara med allt i tid. Tur att Therese paketinslagning går så fort att inte ens kameran hinner med. 

Och så dagens citat... Som är oerhört internt och kräver att man har en viss insyn i hur det brukar gå till när familjen Nilsson ska iväg nånstans:

Jag (till mig själv eftersom jag är i valet och kvalet): jamen det finns ju toaletter i Sollefteå med.

Mamma: Va? Therese ska ju inte med?

Nu ser vi med spänning fram emot var morgondagen har att bjuda på... To be continued...