lördag 29 augusti 2015

Och så de sista...

... flämtande semesterandetagen.


Efter några veckors jobb står det om möjligt ännu klarare exakt hur bra jag haft det i sommar. Jag saknar mitt hus.





Kissarna saknar soffan i huset. Där sov man bra efter att ha burit in diverse möss och fåglar till matte.




Jo vi förstår själva att det inte är helt normalt att samlas för att titta på en film som vi själva är med i. Men vem har sagt att man ska sträva efter att vara normal? Kom ihåg, i Hällsjö får man vara hur man vill så länge man inte är dum (citat: Inga Nilsson).



Jag är inte så bra på selfies, men jag bara tvungen att skaffa bevis till mig själv att det faktiskt kommer gröna ängar och sol varje år. Det här ska jag titta på i vinter.






Det är svårt att förklara exakt hur rolig situationen var som ledde till att jag måste lägga ut det här fotot, you had to be there. Men okej, mamma och pappa har haft en sån här kaffedoserare i flera år och jag har varit avundsjuk lika länge som de haft den. Så. Himla. Smidigt. Istället för att gräva med ett kaffemått i paketet och få kaffepulver överallt och söla över halva bänken (som brukar vara mitt standardförfarande annars) får man exakt rätt mängd där det ska vara. Hur som helst, av någon anledning kom jag att tänka på såna här precis när mamma och jag var på väg in på en loppis i Nyland. Jag frågade mamma var de köpt sin och hon konstaterade att det var längesen, att den var rätt dyr och att de inte gick att få tag på längre. Precis när jag suckat över det vände jag mig om och TA-DA! På en hylla på loppisen stod den här, i nyskick, för 20 spänn! I love it.




Tantkväll i lusthuset! Även om två av deltagarna inte ens har fyllt 35 än får vi vara med (så länge jag blandar drinkar i alla fall). Och ja, det är från mamma jag ärvt förmågan att väldigt sällan se normal ut på bild.






Så jag måste ju bjuda på en bild där hon faktiskt ser ut som hon gör i verkligheten också. Oftast med en katt i knät. Här Sixten, en av anledningarna till att mina två galningar överhuvudtaget existerar.




Gästerna kommer givetvis på fyrhjuling.




Det var ju några såna här skyar i sommar. Bra läge för en löprunda tyckte jag oftast. Besparar er bilderna på hur jag såg ut efteråt.


När Anna och Andreas tog med gullungarna och hälsade på propagerade jag får en promenad, för det "verkade ju klarna upp". I was wrong. Förlåt.






Men vi hade rätt kul annars som synes.

Jag är ju av princip emot bilder på mat, men här kan jag inte låta bli. Det är sällan man kan använda adjektivet "lyrisk" utan att överdriva, men Andreas var fan lyrisk över mammas trädgårdsland. Jag var lyrisk över maten han lagade av det vi hämtade där.








Obligatoriskt besök i Konvaljparken också. Solen skiner men mamma och jag har som synes jackorna på ändå #sommaren2015. Pappa är mer norrlänning.


Mamma och jag åkte förbi mormor och morfars gamla hus i Jang. Många minnen.
 



Rummy och vin med Mari och mamma. Det är såna kvällar man vill ha fler av.











Misse fyller snart 17 och har då funnits i halva mitt liv. En gammal katt kan behöva vila tassarna ibland, så då jamar han tills husse eller matte lyfter upp han (det heter "han" på norrländska! Det där "honom" är bara onödigt).




Som sagt, jag saknar "mitt" hus. Men en sommar som den här gör i alla fall att det finns både energi och massor med glädje i kroppen inför hösten och vintern som börjar kännas i luften nu.

Och jag ljög lite, det här är inte de sista semesterveckorna. Det saknas ett par där i slutet, men eftersom de förtjänar ett eget inlägg återkommer jag med mer. Are you excited?!